Kan ett brott som har begåtts i Sverige anmälas även i Polen?

Den som har anmält ett brott i Sverige kan få besked från Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten att någon förundersökning inte ska inledas, att en pågående förundersökning läggs ned eller att åtal inte ska väckas.

Ett sådant beslut innebär inte alltid att möjligheten till en straffrättslig prövning i Polen är utesluten.

Om den misstänkte är polsk medborgare kan polsk strafflag under vissa förutsättningar tillämpas även på ett brott som har begåtts i Sverige. Detta gäller även när den misstänkte har både polskt och svenskt medborgarskap.

En anmälan till polsk åklagare innebär dock inte att det svenska beslutet överklagas eller upphävs. Den polska åklagaren gör en självständig bedömning av om polsk domsrätt föreligger, om gärningen är straffbar och om det finns tillräckliga skäl att inleda en polsk förundersökning.

Polsk lag kan tillämpas på polska medborgare utomlands

Enligt artikel 109 i den polska strafflagen, Kodeks karny, kan polsk strafflag tillämpas på en polsk medborgare som har begått ett brott utanför Polen.

Bestämmelsen bygger på den så kallade aktiva personalitetsprincipen. Den innebär att Polen under vissa förutsättningar kan lagföra sina egna medborgare för brott som de har begått i ett annat land.

Om en person som är polsk medborgare misstänks ha begått ett brott i Sverige kan det därför finnas rättslig grund för att anmäla gärningen även till polsk polis eller åklagare.

Detta betyder inte att den misstänkte automatiskt kommer att åtalas i Polen. Den polska åklagaren måste först pröva samtliga rättsliga och bevismässiga förutsättningar.

Vad gäller vid dubbelt svenskt och polskt medborgarskap?

En person som har både polskt och svenskt medborgarskap behandlas av polska myndigheter som polsk medborgare.

Enligt artikel 3 i den polska lagen om polskt medborgarskap har en polsk medborgare som samtidigt är medborgare i ett annat land samma rättigheter och skyldigheter gentemot Polen som en person som endast har polskt medborgarskap.

Personen kan inte gentemot polska myndigheter åberopa sitt svenska medborgarskap för att undgå de rättsverkningar som följer av det polska medborgarskapet.

Det förhållandet att den misstänkte också är svensk medborgare utesluter därför inte i sig att polsk strafflag kan tillämpas.

Måste gärningen vara straffbar i både Sverige och Polen?

Huvudregeln enligt artikel 111 i den polska strafflagen är att en gärning som har begåtts utomlands måste vara straffbar både enligt polsk lag och enligt lagen i det land där gärningen begicks.

När den påstådda gärningen har begåtts i Sverige måste gärningen därför som huvudregel utgöra brott enligt både svensk och polsk rätt. Detta brukar benämnas kravet på dubbel straffbarhet.

Brottets svenska och polska benämning behöver inte vara exakt densamma. Det avgörande är om det konkreta handlandet omfattas av en straffbestämmelse i båda länderna.

Om en gärning endast är straffbar i Polen men inte i Sverige kan polsk lag som huvudregel inte tillämpas. Det finns särskilda lagstadgade undantag, men dessa avser framför allt vissa brott mot polska statliga eller internationella intressen.

Om den misstänkte inte är polsk medborgare

Polsk domsrätt kan i vissa fall föreligga även när den misstänkte inte är polsk medborgare.

Enligt artikel 110 i den polska strafflagen kan polsk lag bland annat tillämpas på en utländsk person som utomlands har begått ett brott riktat mot en polsk medborgare.

Även i denna situation krävs som huvudregel att gärningen är straffbar både i Sverige och Polen. Den polska åklagaren måste dessutom pröva övriga förutsättningar för polsk domsrätt.

Det innebär att även en polsk medborgare som har utsatts för ett brott i Sverige av en person utan polskt medborgarskap i vissa fall kan ha möjlighet att anmäla gärningen i Polen.

Vilken betydelse har det svenska nedläggningsbeslutet?

Ett svenskt beslut att inte inleda en förundersökning, att lägga ned en förundersökning eller att inte väcka åtal ska alltid redovisas för den polska åklagaren.

Beslutet hindrar inte automatiskt en polsk åklagare från att ta emot anmälan och pröva om det finns förutsättningar att inleda ett förfarande i Polen.

Den polska åklagaren kan bland annat behöva bedöma:

• vilken svensk myndighet som fattade beslutet,
• om någon person hade delgetts misstanke,
• vilka utredningsåtgärder som genomfördes i Sverige,
• varför utredningen lades ned,
• om beslutet grundades på bristande bevisning eller någon annan omständighet,
• om det har tillkommit ny bevisning, och
• om det tidigare svenska förfarandet rättsligt hindrar en ny prövning.

Ett svenskt nedläggningsbeslut är inte detsamma som en frikännande dom. Ett beslut efter en fullständig utredning kan emellertid i vissa situationer aktualisera EU-rättens förbud mot dubbel lagföring, ne bis in idem.

Det måste därför göras en individuell bedömning av det svenska beslutets innehåll och rättsverkan. En lagakraftvunnen svensk dom avseende samma person och samma gärning kan utgöra hinder mot en ny lagföring i Polen.

Anmälan i Polen är inte ett överklagande av det svenska beslutet

Det är viktigt att skilja mellan två olika rättsliga åtgärder.

Den som är missnöjd med det svenska beslutet kan i Sverige begära:

• prövning av ett beslut som har fattats av Polismyndigheten, eller
• överprövning av ett beslut som har fattats av åklagare.

En anmälan till polsk åklagare är däremot inte en svensk överprövning. Den polska åklagaren ska inte avgöra om den svenska polisen eller åklagaren gjorde rätt eller fel. Den polska åklagaren prövar i stället om det finns grund för ett självständigt polskt straffrättsligt förfarande.

Det kan därför i vissa situationer vara möjligt att både begära prövning eller överprövning i Sverige och att ge in en anmälan till behörig myndighet i Polen.

De båda förfarandena är självständiga, även om myndigheterna kan behöva utbyta information och samordna handläggningen.

Hur görs en anmälan i Polen?

En anmälan om brott, zawiadomienie o podejrzeniu popełnienia przestępstwa, kan ges in till polsk polis eller åklagare.

När det gäller ett brott som har begåtts i Sverige och som har anknytning till Polen är det ofta lämpligt att anmälan ges in skriftligen till en polsk åklagarmyndighet, Prokuratura.

Behörigheten kan bland annat påverkas av:

• var den misstänkte senast var stadigvarande eller tillfälligt bosatt i Polen,
• var den misstänkte befinner sig,
• var brottet först uppmärksammas av polska myndigheter, och
• om det finns någon annan särskild anknytning till en viss ort i Polen.

Om anmälan ges in till en polsk åklagarmyndighet som inte är behörig kan handlingarna behöva överlämnas till rätt myndighet.

Anmälan bör vara skriven på polska och vara undertecknad. Den kan normalt ges in personligen eller skickas per post. Polsk myndighetsinformation anger även att en brottsanmälan kan skickas elektroniskt, men vid en omfattande utlandsanmälan är rekommenderad post med inlämningsbevis ofta det säkraste alternativet.

Vad bör anmälan innehålla?

Anmälan till polsk åklagare bör innehålla:

• anmälarens fullständiga namn och kontaktuppgifter,
• anmälarens polska personnummer, PESEL, om ett sådant finns,
• uppgift om anmälarens polska och eventuella svenska medborgarskap,
• den misstänktes namn och kända personuppgifter,
• uppgift om den misstänktes polska medborgarskap eller dubbla medborgarskap,
• en noggrann och kronologisk beskrivning av vad som har inträffat,
• tid och plats för den påstådda gärningen,
• uppgift om på vilket sätt anmälaren har drabbats,
• tillgänglig bevisning,
• namn och kontaktuppgifter till eventuella vittnen,
• uppgifter om den svenska polisanmälan,
• den svenska myndighetens ärende- eller diarienummer,
• uppgift om vilken svensk myndighet som fattade beslutet,
• datum och innehåll i det svenska beslutet, och
• information om eventuell prövning eller överprövning i Sverige.

Anmälaren bör uttryckligen begära att polsk åklagare bedömer om polsk strafflag är tillämplig med stöd av artikel 109 eller 110 i den polska strafflagen.

Det bör även anges om anmälaren önskar bli erkänd som målsägande, pokrzywdzony, och underrättad om samtliga beslut som fattas i ärendet.

Vilka handlingar bör bifogas?

Följande handlingar bör om möjligt bifogas:

• kopia av den svenska polisanmälan,
• beslutet att inte inleda eller att lägga ned förundersökningen,
• åklagarens beslut att inte väcka åtal, om ett sådant finns,
• beslut efter svensk prövning eller överprövning,
• förhörsprotokoll och annat tillgängligt förundersökningsmaterial,
• fotografier, filmer, ljudinspelningar och skärmbilder,
• mejl, sms och annan skriftväxling,
• medicinska handlingar eller rättsintyg,
• uppgifter om vittnen,
• handlingar som visar den ekonomiska skadan,
• uppgift eller handling som styrker den misstänktes polska medborgarskap, om sådan finns, och
• andra handlingar som har betydelse för brottsmisstanken.

Svenska handlingar bör åtföljas av en polsk översättning eller åtminstone en tydlig polsk sammanfattning. Den polska åklagaren kan senare begära att vissa handlingar översätts av en auktoriserad polsk översättare, tłumacz przysięgły.

Måste anmälaren själv ha hela den svenska utredningen?

Den som anmäler brottet bör ge in allt material som han eller hon har tillgång till. Det är emellertid inte alltid möjligt för målsäganden att själv få ut hela den svenska förundersökningen.

Om en polsk förundersökning inleds kan den polska åklagaren, inom ramen för det straffrättsliga samarbetet mellan EU:s medlemsstater, begära handlingar och utredningsåtgärder från svenska myndigheter.

Den polska åklagaren kan exempelvis behöva begära:

• kopia av det svenska utredningsmaterialet,
• förhör med personer som befinner sig i Sverige,
• inhämtande av handlingar eller elektronisk bevisning, och
• annan rättslig hjälp som behövs för utredningen.

Det är alltid den polska åklagaren som avgör vilka åtgärder som ska vidtas.

Vad händer efter att anmälan har getts in?

När den polska åklagaren har tagit emot anmälan ska myndigheten bedöma om det finns förutsättningar att inleda en polsk förundersökning.

Åklagaren kan:

• inleda ett förfarande,
• vidta inledande kontrollåtgärder,
• begära kompletterande uppgifter eller handlingar,
• överlämna ärendet till en annan behörig myndighet, eller
• besluta att inte inleda ett förfarande.

Om den polska åklagaren beslutar att inte inleda eller att lägga ned förundersökningen kan målsäganden normalt angripa beslutet genom ett polskt klagomål, zażalenie. Tillämplig tidsfrist och instruktion ska framgå av beslutet.

Att en anmälan tas emot innebär inte att åklagaren har bedömt att den utpekade personen är skyldig eller att åtal kommer att väckas.

En anmälan måste vara saklig och fullständig

Anmälan ska innehålla korrekta och kontrollerbara uppgifter. Anmälaren bör skilja mellan:

• vad han eller hon själv har sett eller hört,
• vad andra personer har uppgett,
• vad som framgår av handlingar, och
• vilka slutsatser eller misstankar som anmälaren själv har.

Det svenska nedläggningsbeslutet får inte undanhållas. Tvärtom bör det bifogas och förklaras, tillsammans med uppgift om varför anmälaren anser att en polsk prövning ändå är motiverad.

Anmälan bör inte formuleras som om den misstänktes skuld redan är fastställd. Det är åklagarens och i sista hand domstolens uppgift att bedöma detta.

Medvetet falska anklagelser eller en medvetet falsk brottsanmälan kan i sig medföra straffansvar enligt polsk lag.

En polsk anmälan leder inte automatiskt till åtal

Att polsk lag kan vara tillämplig innebär inte att polsk åklagare alltid måste väcka åtal.

Åklagaren ska bland annat bedöma:

• om Polen har straffrättslig behörighet,
• om kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt,
• om den misstänkte var polsk medborgare,
• om gärningen är tillräckligt konkret beskriven,
• om brottet är preskriberat,
• vilken bevisning som finns,
• om ytterligare bevisning kan inhämtas från Sverige,
• vilken betydelse det svenska beslutet har, och
• om EU-rättens förbud mot dubbel lagföring är tillämpligt.
• Varje ärende måste därför bedömas individuellt.
• Juridisk granskning bör göras före anmälan
• Innan en anmälan ges in till polsk åklagare bör det särskilt kontrolleras:
• vilket brott som påstås ha begåtts enligt svensk och polsk rätt,
• om gärningen är straffbar i båda länderna,
• vilken anknytning den misstänkte och målsäganden har till Polen,
• den misstänktes medborgarskap vid tidpunkten för gärningen,
• vilken polsk åklagarmyndighet som är behörig,
• om den svenska utredningen har avslutats och av vilket skäl,
• om svensk prövning eller överprövning bör begäras,
• om ett tidigare avgörande hindrar en ny prövning,
• vilken bevisning som ska bifogas, och
• om det finns risk för preskription.

Juritell kan granska svenska beslut och tillgänglig bevisning, bedöma ärendets anknytning till Polen samt bistå med att upprätta en anmälan till behörig polsk åklagarmyndighet.

Informationen på denna sida är allmän och ersätter inte en individuell juridisk bedömning.

Rättslig grund:

• artiklarna 109–114 i den polska strafflagen, Kodeks karny,
• artiklarna 32 och 304–306 i den polska rättegångsbalken för brottmål, Kodeks postępowania karnego, och
• artikel 3 i den polska lagen om polskt medborgarskap, Ustawa o obywatelstwie polskim.

Läs mer:

Polska strafflagen – officiell lagtext

Polska rättegångsbalken för brottmål – officiell lagtext

Polska statens information om hur ett brott anmäls

Polska lagen om medborgarskap – officiell lagtext

EU-domstolens avgörande om nedlagda utredningar och förbudet mot dubbel lagföring