De flesta brott i Sverige hör under allmänt åtal. Det innebär att en åklagare beslutar om åtal ska väckas och därefter för statens talan mot den tilltalade inför domstolen.

I vissa situationer kan den som har utsatts för ett brott själv väcka och driva åtalet. Detta kallas enskilt åtal. Målsäganden övertar då i stor utsträckning det ansvar som annars ligger på åklagaren.

Polisanmälan är normalt det första steget

Den som anser sig ha blivit utsatt för ett brott bör som huvudregel först göra en polisanmälan. Polismyndigheten bedömer därefter om en förundersökning ska inledas och vilka utredningsåtgärder som behöver vidtas.

Enligt rättegångsbalken kan ett brott anges till åtal hos antingen Polismyndigheten eller åklagare, men det normala förfarandet är att anmälan först ges in till polisen.

En polisanmälan innebär inte automatiskt att en förundersökning inleds eller att åtal senare kommer att väckas. Polisen och åklagaren gör en rättslig bedömning av bland annat om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts och om brottet kan utredas och bevisas.

Beslut av Polismyndigheten

• I vissa ärenden är Polismyndigheten förundersökningsledare. En behörig polisiär förundersökningsledare kan då besluta att:
• inte inleda en förundersökning, eller
• lägga ned en pågående förundersökning.

Behörigheten är knuten till uppdraget som förundersökningsledare och inte till en bestämd tjänstegrad. Beslutsfattaren behöver därför inte nödvändigtvis vara kommissarie. Även en annan behörig befattningshavare inom Polismyndigheten kan vara polisiär förundersökningsledare.

Den som berörs av polisens beslut kan begära att beslutet prövas av åklagare. Begäran ges in till Polismyndigheten för vidare handläggning. Detta benämns formellt en begäran om prövning av polisbeslut.

Om åklagaren vid prövningen ändrar polisens beslut kan en förundersökning inledas eller återupptas.

Beslut av åklagare

När en åklagare leder förundersökningen kan åklagaren bland annat besluta att:

• inte inleda en förundersökning,
• lägga ned en pågående förundersökning, eller
• inte väcka åtal efter avslutad utredning.

Den som har utsatts för brottet kan begära överprövning av åklagarens beslut. Beslutet granskas då av en åklagare på en högre rättslig nivå.

En överprövning kan leda till att beslutet ändras, att förundersökningen återupptas eller att åtal väcks. Den högre åklagaren kan också komma fram till att det tidigare beslutet var riktigt och därför inte ska ändras.

Det finns inte någon allmän skyldighet att begära överprövning innan ett enskilt åtal väcks. Det kan emellertid vara lämpligt att först utnyttja möjligheten till överprövning, särskilt om det finns ny bevisning eller om utredningen bedöms vara ofullständig.

När får enskilt åtal väckas?

• För ett brott som hör under allmänt åtal får målsäganden enligt 20 kap. 8 § rättegångsbalken väcka enskilt åtal först sedan:
• brottet har angetts till Polismyndigheten eller åklagare, och
• åklagaren har beslutat att åtal inte ska äga rum.

Åklagarens beslut är en processförutsättning för det enskilda åtalet. Ett intyg eller en kopia av beslutet ska därför normalt ges in tillsammans med stämningsansökan till tingsrätten.

Om det endast finns ett beslut från Polismyndigheten att inte inleda eller att lägga ned förundersökningen bör målsäganden först begära att en åklagare prövar polisbeslutet. För brott som hör under allmänt åtal måste det klarläggas att åklagaren inte avser att väcka allmänt åtal innan ett enskilt åtal ges in till domstolen.

Högsta domstolen har slagit fast att ett erforderligt beslut från 
åklagare utgör en processförutsättning. Om ett sådant beslut saknas kan det finnas hinder mot att pröva det enskilda åtalet.

Särskilt om förtal och förolämpning

För vissa brott har målsäganden själv den primära åtalsrätten. Det gäller framför allt ärekränkningsbrotten förtal och förolämpning.

Vid sådana brott är huvudregeln att målsäganden själv måste väcka åtal. Åklagare får väcka allmänt åtal endast när de särskilda förutsättningarna i lagen är uppfyllda.

När målsäganden har den primära åtalsrätten krävs normalt inte något föregående beslut från åklagare för att enskilt åtal ska kunna väckas. Det hindrar inte att en polisanmälan först kan göras, exempelvis för att frågan om allmänt åtal ska kunna bedömas.

Hur väcks ett enskilt åtal?

Enskilt åtal väcks genom att målsäganden ger in en skriftlig och
undertecknad ansökan om stämning till behörig tingsrätt.

Stämningsansökan ska bland annat innehålla:

• fullständiga uppgifter om den person som ska åtalas,
• ett bestämt yrkande,
• en noggrant utformad beskrivning av den påstått brottsliga gärningen,
• uppgift om tid och plats för gärningen,
• de lagrum som ska tillämpas,
• den bevisning som åberopas,
• en förklaring av vad varje bevis ska styrka,
• eventuellt skadeståndsyrkande och grunderna för detta, samt
• uppgifter som visar varför den aktuella tingsrätten är behörig.

När ett beslut från åklagare krävs ska även detta ges in till domstolen. Skriftlig bevisning bör bifogas redan när stämningsansökan lämnas in.

Om ansökan är ofullständig kan tingsrätten förelägga målsäganden att komplettera den. Om bristerna inte avhjälps kan ansökan avvisas.

Om framställningen inte innefattar laga skäl för åtalet eller om åtalet uppenbart är ogrundat kan domstolen avgöra målet utan att utfärda stämning mot den utpekade personen.

Hur skiljer sig enskilt åtal från allmänt åtal?

• Vid allmänt åtal är det åklagaren som:
• utformar åtalet,
• för statens talan inför domstolen,
• presenterar bevisningen,
• förhör den tilltalade och vittnen, samt
• har bevisbördan för att den tilltalade har begått brottet.

Åklagaren omfattas dessutom av objektivitetsprincipen och ska beakta både sådant som talar mot den misstänkte och sådant som talar till den misstänktes fördel.

Vid enskilt åtal finns det normalt inte någon åklagare som driver målet. Målsäganden ansvarar själv för att:

• formulera ett rättsligt hållbart åtal,
• precisera den brottsliga gärningen,
• åberopa och presentera tillräcklig bevisning,
• genomföra sin talan vid domstolen, och
• bemöta den tilltalades invändningar och bevisning.
• Domstolen genomför inte någon brottsutredning åt målsäganden och ansvarar inte för att fylla ut brister i åtalet eller bevisningen.
• Efter att stämning har utfärdats sker normalt en förberedelse genom skriftväxling eller sammanträde. Förberedelsen liknar i vissa delar handläggningen av ett tvistemål. Själva ansvarsfrågan prövas emellertid som ett brottmål.

Samma höga beviskrav gäller

Även om åtalet drivs av en enskild person är det fortfarande fråga om ett brottmål. Den tilltalade ska betraktas som oskyldig till dess att skulden har fastställts genom dom.

Samma höga beviskrav gäller som vid ett allmänt åtal. Målsäganden måste lägga fram sådan bevisning att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som anges i åtalet.

Det är inte tillräckligt att målsägandens version framstår som mer sannolik än den tilltalades. Bevisningen måste nå upp till det straffrättsliga beviskravet.

Ansökningsavgift och risk för rättegångskostnader

Den som väcker enskilt åtal ska betala en ansökningsavgift till tingsrätten. Ansökningsavgiften är för närvarande 2 800 kronor.

I mål där endast målsäganden för åtalet gäller i stor utsträckning samma regler om rättegångskostnader som i ett tvistemål. Huvudregeln är att den part som förlorar målet kan bli skyldig att ersätta motpartens skäliga rättegångskostnader.

Om den tilltalade frikänns kan målsäganden därför behöva betala kostnaderna för den tilltalades försvar och andra kostnader som har varit nödvändiga för rättegången. Kostnadsrisken kan bli betydande och bör alltid bedömas innan ett enskilt åtal väcks.

Överprövning eller enskilt åtal?

• Ett beslut att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning innebär inte nödvändigtvis att alla möjligheter är uttömda.
• Beroende på vem som fattat beslutet kan den berörda personen:
• begära att ett polisbeslut prövas av åklagare,
• begära överprövning av ett åklagarbeslut, eller
• efter juridisk bedömning överväga att väcka enskilt åtal.
• Vilken åtgärd som är lämplig beror bland annat på beslutets innehåll, vem som har fattat det, skälen för beslutet, vilken bevisning som finns och om brottet riskerar att preskriberas.

Enskilt åtal är inte detsamma som skadestånd

Enskilt åtal ska inte förväxlas med ett enskilt anspråk. Ett enskilt anspråk är vanligtvis ett krav på skadestånd med anledning av ett brott.

Det är möjligt att ett skadeståndsanspråk kan prövas civilrättsligt även om något åtal inte väcks. Förutsättningarna och beviskravet kan då skilja sig från vad som gäller vid en prövning av straffansvar.

Juridisk bedömning bör göras före ansökan

• Enskilt åtal är ett komplicerat rättsligt förfarande som kan 
  medföra ett omfattande ansvar och en betydande ekonomisk risk för målsäganden.
• Innan en stämningsansökan ges in bör det därför särskilt bedömas:
• om målsäganden har rätt att väcka åtalet,
• om ett erforderligt beslut från åklagare finns,
• om gärningsbeskrivningen är rättsligt hållbar,
• om bevisningen kan uppfylla det straffrättsliga beviskravet,
• om brottet är preskriberat eller riskerar att preskriberas, och
• hur stor risken är att behöva betala motpartens rättegångskostnader.

Juritell kan granska beslutet från Polismyndigheten eller åklagaren, bedöma möjligheten till prövning eller överprövning samt utreda om det finns rättsliga och bevismässiga förutsättningar för att väcka enskilt åtal.

Informationen på denna sida är allmän och ersätter inte en juridisk bedömning av omständigheterna i det enskilda ärendet.

Rättslig grund: 20 kap. 5 och 8 §§, 31 kap. 11 § samt 47 kap. rättegångsbalken. Se även rättegångsbalkens aktuella lydelse, Åklagarmyndighetens information om enskilt åtal och Åklagarmyndighetens information om prövning och överprövning.